Vad är granulering?
Granulering är ett sätt att pryda föremål med mycket små runda guld- eller silverkorn på en grund av samma metall. Tekniken användes av etruskerna redan på 700-talet före Kristus och har varit känd i vårt land sedan strax före Kristi födelse. Följande moment kännetecknar granuleringstekniken:
Tillverkning av runda korn
Antingen låter smeden den smälta metallen falla ned på en marmorplatta så att metallen stänks ut i kolpulver. Till följd av ytspänningen bildar den smälta metallen små runda korn. Eller så tillverkar smeden en mycket tunn tråd av metallen, klipper den i små lika långa bitar och smälter bitarna på en kolplatta med fördjupningar.
Fastsättning av kornen vid underlag
Kornen lägges av smeden i fält eller i rader med eller utan kanaler. Och svetsas därefter fast vid underlaget med hjälp av värme. Det är inte lätt att få kornen att ligga kvar på underlaget. Det fordras stor koncentration och skicklighet av guldsmeden för att utföra detta moment.
Filigran
Filigran är dekor av tråd som bildar spiraler och ornament. Folket använde denna teknik redan under bronsåldern vid prydandet av sina smycken och vapen, men redan fenicier, egyptier och greker använde sig av trådar i rent dekorativt syfte.
De bästa exemplen på filigrankonst har vi i Historiska museets tre guldhalskragar från 400 – 500 e.Kr. Även under vikingatiden var filigrankonsten mycket framträdande, då främst i silver. Strax före vikingatiden introducerades den teknik som används än idag: dragningen av tråd. Arbetet går till på följande sätt:
Dragning av tråd
Smeden drar en tråd i dragjärnet (ett redskap med en serie hål i olika storlekar) till önskad tjocklek. Därefter glödgas tråden med jämna mellanrum, men i detta fall måste arbetet beräknas så att tråden är hård vid önskad storlek. Man ska nämligen pärla tråden, och det går inte att pärla glödgad tråd!
Flackvalsning
Den pärlade tråden glödgas därefter och valsas sedan flack. Har tråden från början grova pärlor kommer pärlorna efter flackvalsningen på längre avstånd från varandra. Men man kan också använda tvinnad eller fyrkantstråd som man vrider till en spiral som sedan flackvalsas. Resultatet blir ungefär detsamma som med en så kallade snirkeltång. Tången har ena käften flack och den andra rundad, båda käftarna slutar i en fin spets.
Fastlödning av dekor
Filigrantråden lödes sedan fast på det smycke som ska dekoreras. Lödningarna ska givetvis vara osynliga från framsidan. Arbetet kräver stort tålamod och noggrannhet.
Drivning
Drivning innebär att man modellerar ett bleck till en bestämd form. Guldskålarna från yngre bronsåldern är exempelvis drivna. Tekniken blev vanlig när kunskapen att tillverka tunn plåt som ett slags halvfabrikat blev tillgänglig.
Drivning med ciselering
Drivning med ciselering är ett sätt att med hjälp av hammare och puns modellera metallplåt till vackra ornament. Ciseleringskonsten användes av sumererna och egyptierna redan 2500-3000 år före Kristus. Grekerna var bland de första i Europa, 500 år f.Kr. med drivna och ciselerade silver och guldpjäser. Tekniken används till exempel för pokaler, kannor, dosor och broscher.
Drivningen sker underifrån med punsar på en begränsad yta som upphöjs. Därefter sker ciseleringen från ovansidan. Konturer, detaljer och olika ytor ciseleras (modelleras) fram med hjälp av otaliga sorters punsar. Som mothåll för att bjuda rätt motstånd används en beckmassa (ciselörbeck). I gjutna objekt finns huvudformen redan och ciseleringen kan ske direkt utan drivning.
