“Man Made” “Lab Grown” “Created” ”Syntetisk”
Kärt barn har många namn! Sveriges Gemmologiska Riksförening samt Guldsmedsbranschen rekommenderar att man använder sig av benämningen syntetisk.
En ädelsten består av ett naturligt mineral, aggregat eller något organiskt (till exempel bärnsten). För att få kallas för en ädelsten så har vi tre kriterier: hållbar (beständig), vacker (skönhet) och sällsynt (värdefull), till exempel diamant.
Syntetiskt är något som i grunden har samma kemiska, fysikaliska samt optiska egenskaper som den naturliga, dessa skall alltid ha prefixet syntetisk framför sig, till exempel syntetisk diamant. Imitation är något som vill efterlikna det naturliga, till exempel kubisk zirkonia som är en imitation av diamant.
Människan lyckades göra syntetiska rubiner genom att smälta de grundämnena som en rubin består av över eld. Det skedde redan på slutet av 1800-talet, då människan alltid varit fascinerad av vad hen kan åstadkomma så var det mycket vanligt att man i början av 1900-talet satte in syntetiska rubiner tillsammans med gammalslipade diamanter. På den tiden kostade de syntetiska stenarna förhållandevis mycket, idag så framställs de i miljontals i automatiserade fabriker och en sju millimeter syntetisk rubin kostar idag cirka 100 kronor medan en rubin i samma färg och storlek skulle idag kosta cirka 75 000 kronor.
1954 lyckades ASEA i Sverige att framställa syntetiska diamanter, en väldigt dyrbar process på den tiden. Sedan dess har syntetiska diamanter alltmer använts för industriellt bruk, bl a slipmaterial och värmeavledare. Ofta en gul ton och många inneslutningar, men med tiden utvecklades tekniken. Idag så de syntetiska diamanterna nått den kommersiella smyckes marknaden med alla dess aktörer.
En syntetisk diamant är konstgjord, vacker och hållbar men den är inte sällsynt (massproduceras i miljontals), det är inte en ädelsten! Den naturliga diamanten är en handels vara som har ett andrahandsvärde.
Jonas Gewers Gemmolog GG member of ICA