De är tillverkade under folkvandringstiden (400 – 500 e.Kr.) under en tid som präglades av stora politiska och kulturella förändringar i Europa. Romarriket gick mot sin undergång och de stora folkvandringarna hade inletts. Det var en tid av oro och stor tillgång på guld.
Guldhalskragarna är helt unika i världen. Det finns bara tre stycken och du hittar dem på Historiska muséet i Stockholm. De är uppbyggda på ett likartat sätt, med en stomme av ihåliga rör som har fästs samman. De har ett gångjärn i nacken så att de kan öppnas och stängas och en enkel tillslutningsmekanism framtill: Ena delens rör har fått ett kloliknande avsmalnande utformning som gör det möjligt att skjuta in dem i motsidans öppna rör. På så vis kan kragen slutas helt och hållet.
Dekoren på rören är också likartad. Mellan rören, och ibland på, sitter figurer. De flesta är försedda med någon form av filigran- eller granulationsdekor – det vill säga pålagda trådar eller korn. Men trots att kragarna uppvisar många gemensamma drag, har de också några detaljer som skiljer dem åt. Mest slående är kanske antalet ringar. Ållebergskragen har tre ringar, Färjestadskragen har fem och Mönekragen slutliga sju ringar.
Går man ännu närmare ser man också att dekoren är utförd på ett skiftande sätt. På Ållebergskragen är dekoren mycket naturalistisk, dvs. det är mycket enkelt att känna igen djur som grisar, fåglar, ödlor eller människor. På Mönekragen har djuren blivit mer stiliserade och det är svårare att bestämma vilken typ av djur det rör sig om. På Färjestadskragen är stiliseringen ännu mer påtaglig.
Det ligger en enorm hantverksskicklighet bakom guldhalskragarna. Idag är det ett stumt språk som guldhalskragarna talar men för den samtida betraktaren har de säkerligen berättat en eller flera historier om gudar, hjältar och det egna folkets historia.
